I dag har gjort det jag länge har önskat vilje göra men ändå alrig trodde var möjligt.

 

Redan när jag startade detta arbete förra hösten med mina pins som sedan utökade med att jag började föreläsa och som sedan bara blev mer och mer. Armband, muggar, mässor, festivaler, Maxi och snart är det dags för det största...mina konserter. Aldrig trodde jag att det skulle bli så här "stort" och att jag skulle få så bra respons, kommentarer och samtal, sms och meddelande om mitt arbete. Men jag har också stött på negativa saker, så som att inte kunna skicka fraktura till de som vill köpa pins som då inte har kunnat köpa dem heller, detta blev vändningen i mitt tänk om att starta eget, att förverkliga min dröm om att mitt arbete ska bli mer verklig och kunna nå ut lite mer än jag redan gör. 

 

Och det har jag gjort i dag. Men jag hade aldrig kunnat göra det ensam. Som så många av mina nära och kära så har jag än en gång fått hjälp av en mycket vänlig människa som egentligen inte hade tid, men då hon hade sett mitt arbete på Facebook växa så tog hon sig tiden. Tack snälla Annelie för din hjälp :-)

 

Men det var inte lätt, först skulle jag tillbaka till den staden där allt hände, inget konstigt har ju varit där så många gånger förr då jag har mina syskon i den byn. Men det kändes så konstigt att där allt detta hemska helvete började ska ju också starta företaget om just mobbning. 

 

När jag satte mig på bussen och lillhönan hade hoppat av hos mormor började ångesten växa sig större. Vad håller jag på med? Vad försöker jag att bevisa? Hur ska jag klara av detta? Nej, detta går inte!

Skickar ett sms till min man som genast började att stötta och cocha mig. Jag kunde ju inte be busschaffören vända precis, så det var bara att stiga av och gå mot fiket som vi skulle träffas på. Har jag klarat mig så här långt så ska det nog fasen gå detta också...eller?

 

Nu är jag hemma med ansökan i fylld och ska bara postas och jag känner mig lycklig, så bara lycklig. 

Nu är det en höst fylld med bara positiva saker och som jag ser framemot så enormt.

 

Ha en trevlig helg / Kram Lisa