Jullov

Publicerat i: Mobbning - Nej Tack


Jag har precis skickat i väg två tomtenissar till sin sista dag i skolan innan de har ett långt och härligt och ett väldigt välbehövligt jullov, trots att det ser ut som att vi får en grön jul. 

Detta med jullov, sommarlov och andra lov kan vara väldigt jobbigt för många, då det innebär en enorm ensamhet. Inga kompisar som ringer, föräldrar som jobbar, ingen som skickar julkort till dig trots att du har skickat till många. Ja det är en tuff tid för många på olika sätt. 

Men jag har en son som tänker tvärtom. Han är van vid ensamheten även om han tycker det är jobbigt när inga frågor honom om de ska hänga, men han längtar till att slippa och gå till skiten som han själv beskriver skolan. Att slippa att bli jämförd med de andra som är duktiga. Att nästan aldrig få beröm för det han gör utan istället bara få höra när han har gjort något mindre bra. Att inte få beröm när det har gått bra på proven som han har suttit och slitit med. 

Nej, min son tycker det ska bli så skönt med denna ledighet och mår istället dåligt när skolan börjar närmar sig igen. 

När pojkarna kommer hem ska vi ha pannkaksfest och sedan mys hela dagen då barnen får bestämma. 

En extra tanke ang julkort... Man kan inte tänka på alla och skickar till alla men det finns de som aldrig få julkort....och  aldrig har fått trots att man själv har skickat. 

Ha en bra dag och stressa inte ihjäl er... Det blir jul ändå 😃

Kram 
Lisa 
Jag är väll en mamma som alla andra mammor tror jag. Jag är en mamma som oroa sig över mina barn, kanske är en lite för mycket hönsmamma, jag plocka efter mina barn, städa efter mina barn osv. 
 
Jag älskar att vara mamma! Att höra när mina barn bråkar vem som ska sitta jämte mig, att höra när det säger "Jag älskar dig, mamma" är nog en bekräftelse som räcker för mig, att jag är en rätt bra mamma.
 
Men jag är en mamma som kämpar varje dag för mina barn i skolan, kämpar för rättvisan. Och jag erkänner direkt...jag har inte Guds bästa barn...de som känner mina barn kan nog skriva under det! Mina barn kan både bråkas, retas och säga ett och ett annat fullt ord. Jag har som mamma fått prata med pedagoger om att mitt barn har hittat på hyss och att en liten groda har hoppat ur munnen på dem som inte var ok! Ja...jo....jag våga att erkänna det!
 
Men jag kämpar för att kunna få mitt barn att må bra av att gå till skolan, att få andra pedagoger att se att mitt barn inte mår bra och få dem att han en förståelse. Att hjälpa mitt barn istället för att skälpa!
 
Jag är en mamma som alla andra mammor. Jag är otroligt stark när det kommer till mina barn. Jag är en mamma som aldrig ger upp för mina barn. Jag är en mamma som pratar enormt mycket med mina barn om vad som är rätt och fel, och ibland gör även mina barn fel. Jag är en mamma som ligger vaken om nätterna och tänker på mina barn. 
 
Men jag är också en mamma som lider av ångest, min egen prestationsångest! Jag är en mamma som klandra mig själv i mina barns misstag och fel de gör. Jag är en mamma som skyller på mig själv när mina barn har det jobbigt och är ledsna. När mina barn kommer hem från skolan och är superglada för att de har klarat ett prov men fick ingen high five av sin lärare för det, bara för att den pedagogen jämför mitt barn med alla de andra...de som är "duktiga" och då för att mitt barn hade ett anpassat prov. Suck...vad gör jag för fel?
 
Mina barn går i en skola som är jättebra på många sätt och vis, och många gånger mår de bra av att gå till skolan. Men det kommer de gånger när de inte orkar, inte vill och är ledsna. Jag pratar, jag trötsar och jag finns där för mina barn, men hur lätt är det när pedagoger inte kan se mitt barn som en enskild utan ska jämföras hela tiden med de andra?
 
Nej, jag är en mamma som alla andra mammor. Som kämpar för rättvisan både för mina barn och alla andras barn ska jag kämpar för. 
 
Ha en bra dag
Kram
Jag är väll en mamma som alla andra mammor tror jag. Jag är en mamma som oroa sig över mina barn, kanske är en lite för mycket hönsmamma, jag plocka efter mina barn, städa efter mina barn osv. 
 
Jag älskar att vara mamma! Att höra när mina barn bråkar vem som ska sitta jämte mig, att höra när det säger "Jag älskar dig, mamma" är nog en bekräftelse som räcker för mig, att jag är en rätt bra mamma.
 
Men jag är en mamma som kämpar varje dag för mina barn i skolan, kämpar för rättvisan. Och jag erkänner direkt...jag har inte Guds bästa barn...de som känner mina barn kan nog skriva under det! Mina barn kan både bråkas, retas och säga ett och ett annat fullt ord. Jag har som mamma fått prata med pedagoger om att mitt barn har hittat på hyss och att en liten groda har hoppat ur munnen på dem som inte var ok! Ja...jo....jag våga att erkänna det!
 
Men jag kämpar för att kunna få mitt barn att må bra av att gå till skolan, att få andra pedagoger att se att mitt barn inte mår bra och få dem att han en förståelse. Att hjälpa mitt barn istället för att skälpa!
 
Jag är en mamma som alla andra mammor. Jag är otroligt stark när det kommer till mina barn. Jag är en mamma som aldrig ger upp för mina barn. Jag är en mamma som pratar enormt mycket med mina barn om vad som är rätt och fel, och ibland gör även mina barn fel. Jag är en mamma som ligger vaken om nätterna och tänker på mina barn. 
 
Men jag är också en mamma som lider av ångest, min egen prestationsångest! Jag är en mamma som klandra mig själv i mina barns misstag och fel de gör. Jag är en mamma som skyller på mig själv när mina barn har det jobbigt och är ledsna. När mina barn kommer hem från skolan och är superglada för att de har klarat ett prov men fick ingen high five av sin lärare för det, bara för att den pedagogen jämför mitt barn med alla de andra...de som är "duktiga" och då för att mitt barn hade ett anpassat prov. Suck...vad gör jag för fel?
 
Mina barn går i en skola som är jättebra på många sätt och vis, och många gånger mår de bra av att gå till skolan. Men det kommer de gånger när de inte orkar, inte vill och är ledsna. Jag pratar, jag trötsar och jag finns där för mina barn, men hur lätt är det när pedagoger inte kan se mitt barn som en enskild utan ska jämföras hela tiden med de andra?
 
Nej, jag är en mamma som alla andra mammor. Som kämpar för rättvisan både för mina barn och alla andras barn ska jag kämpar för. 
 
Ha en bra dag
Kram
Jag önskar mig inte guld och gröna skogar.
Jag önskar mig inte pengar i överflöd.
Jag önskar mig inte heller lögner och svek.
Inte heller orättvisor och fula ord.

Det jag önskar mig kan inte mätas i pengar, kan inte värderas för så mycket pengar finns det inte. 

Jag önskar mig ögon att se med, så jag kan beskydda mina barn mot orättvisor och lögner. Jag önskar mig ögon att se med så jag kan visa mina den rätta vägen genom livet.

Jag önskar mig en kropp som kan bära mig när livet är tufft och jobbigt. Jag önskar mig en kropp som orkar bära mina barn genom alla känslor av gråt, tårar och ilska. 

Men jag önskar mig också oändlig kärlek till mina barn.
Ett hus fylld av skratt och glädjetårar. Ett hem fylld med trygghet och respekt. 

Så jag bryr mig inte om de stora paketen under granen för det som är viktigast är min familj. Så snälla tomten ger mig en julklapp där jag och min familj mår bra. Där allt slit man gör lönar sig. Att all den hjälp man vill ha kommer att gå i uppfyllelse. 

Snälla tomten, jag önskar mig ögon att se med, en kropp som ska hålla mig uppe, kärlek, ork och energi. 

Kram 
Jag önskar mig inte guld och gröna skogar.
Jag önskar mig inte pengar i överflöd.
Jag önskar mig inte heller lögner och svek.
Inte heller orättvisor och fula ord.

Det jag önskar mig kan inte mätas i pengar, kan inte värderas för så mycket pengar finns det inte. 

Jag önskar mig ögon att se med, så jag kan beskydda mina barn mot orättvisor och lögner. Jag önskar mig ögon att se med så jag kan visa mina den rätta vägen genom livet.

Jag önskar mig en kropp som kan bära mig när livet är tufft och jobbigt. Jag önskar mig en kropp som orkar bära mina barn genom alla känslor av gråt, tårar och ilska. 

Men jag önskar mig också oändlig kärlek till mina barn.
Ett hus fylld av skratt och glädjetårar. Ett hem fylld med trygghet och respekt. 

Så jag bryr mig inte om de stora paketen under granen för det som är viktigast är min familj. Så snälla tomten ger mig en julklapp där jag och min familj mår bra. Där allt slit man gör lönar sig. Att all den hjälp man vill ha kommer att gå i uppfyllelse. 

Snälla tomten, jag önskar mig ögon att se med, en kropp som ska hålla mig uppe, kärlek, ork och energi. 

Kram 
Visa fler inlägg