Jag nu under en längre tid mått väldigt bra, allt har gått bra, mycket som har gett mig energi och jag har gjort det som bara jag har mått bra av. Men ikväll kom ångesten, när jag sitter själv hemma, hemkommen efter en mycket trevlig firande av min mammas födelsedag. Då började känna det där misslyckandet, det där "varför går det så bra för alla andra och inte med mig?" Och "varför kan jag aldrig göra si eller så?" 

Jag vet innerst inne att det jag gör är bra, men jag har svårt att ta åt mig den positiva kritiken och tro på vad folk säger om mig utan det är det negativa som sätter sig. Då blir jag ledsen, tankspridd och fundersam så huvudet snurra i ett.

Mitt liv är bra, jag är lycklig men jag klarar mig inte utan mina nära och kära och framförallt inte utan min man. Just nu jobbar han natt och jag sitter här med alla mina tankar för mig själv. En prestationsångest om varför bloggar jag inte mer? Varför har jag inte tvättat i helgen? Jag måste hinna med att göra det där ärendet imorgon! Jag får inte glömma att gör det och det! Oj, så mycket! 

Detta var en liten inblick i min kväll! 

Kram Lisa