Hejsan svejsan!
Dessa två dagarna har verkligen varit upp som en sol och ner som en pannkaka. Men som man alltid ska göra så börjar jag med det positiva. Igår var jag på nyföpretagarcentrumet för att prata om min framtid. Efter att ha pratat en stund var vi alla överrens att jag skulle starta eget. Shit....oj...vad hände? Jag är super nervös av ordet STARTA EGET, det känns så stort. Tänk om jag går i konkurs? Tänk om jag inte kommer att klara det? Tänk om...tänk om....
Anledningen att jag starta eget är helt enkelt för att göra allt mycket enklare för mig i mitt arbete, jag kan frakturera, jag kan få F-skatt, allt blir så mycket enklare när jag ska bokföra, jag kan marknadsföra mig mer och allt som jag redan har under planering blir enklare. Så det är INTE för att jag ska tjäna pengar, även om del av mina kostander kommer att ändras. Jag kommer bland annat att ta ut en liten avgift för mina föreläsningar, för att täcka upp resekostanderna, mer material som kommer att behöva tryckas upp, osv. Detta hoppas jaginte kommer att påverka er som vill anlita mig till att föreläsa?!
Så nu ska jag fylla i en massa papper och skicka en och sedan ska det läggas upp en affärsplan och budget.
Nu vidare till det lite mindre negativa...eller?
Som ni kanske vet så har jag en son som blir mobbad och nu på senare tid har hans självförtroende börjat att dala. Hur gör man? Peppar han och stötta han och visa han all kärlek som jag bara kan göra? Ja allt ´detta gör jag redan, men det räcker tydligen inte. Jag känner mig så värelös som mamma och känner att jag inte räcker till längre. Han har börja visa en annan sida av honom som inte är riktigt lik honom. Vad ska jag göra? Räcker det inte nu? Vad gör jag för fel?
Räcker det inte att han inte kan sova...eller jag? Räcker det inte med alla de stenar han redan bär på? Får han inte vara den han är? Får han inte stammar? Måste han springa lika snabbt som alla andra för att duga? Måste han vara lika smart som alla andra i skolan för att bli seed?
Ha en bra dag / Kram Lisa