En ångest som talar om att jag klara inte mig själv utan min stöttar pelare... Min man! Han håller mig hårt i handen och stötta mig, men inte nu. Nu måste jag göra det själv, vara själv, sova själv! Och jag som sover väldigt lite annars sover inget alls när jag är i väg. Men jag vågar trots att det gör ont och det är jobbigt med ångesten och tankarna för jag gör det för alla barnen. För min pojke som stammar men för alla andra som stammar för att hjälpa till att sprida mer kunskap och information kring stamning.
Men jag lider av en fruktansvärd ångest men en ångest jag oftast vinner över för jag har en familj där hemma som hejar på mig och som skickar sms och ringer och tala om hur mycket de älskar mig. Men gråten sitter i halsen och jag är rädd.
Men jag ska vinna denna gången också.
Ha en trevlig helg
Kram Lisa