Sitter här och håller på att packa till min son som ska åka på fotbolls läger/cup för första gången. Tre nätter ska han sova borta. Fyra dagar ska han spela match och ha roligt med sina fotbollskompisar. 

Jag tycker detta ska bli så roligt för honom och ser verkligen fram emot detta för hans skull. För han längtar så! Kanske för att han just fyller år samtidigt som han är där 😃. 

Men jag känner sådan ångest! Fruktansvärd ångest över detta! Varför? För att han inte kommer att klara det? Nej absolut inte! För att han inge kommer att ha roligt? Nej inte det heller! För att han kommer att längta hem? Förmodligen inte! Men varför då denna ångesten? 

För där kan jag inte skydda honom, jag kan inte finnas där om något händer. Är jag en curlingmorsa? Nej verkligen inte, bara en fantastiskt bra (😳 ) hönsamma. Men nu är detta utom min kontroll, skyddsbarriären spricker! 

Jag har absolut ingen tvekan om att allt kommer gå bra, och vi kan hämta när som helst och vi kommer kolla på hans matcher så egentligen finns jag där. Men det är när jag måste släppa och åka ifrån honom, lämna honom i något som för mig är det okända! Men inte för han! För han är detta spänning, roligt och så viktigt för "lagandan". 

Är jag barnslig? Självklart är jag det! Men detta är ett barn som håller så mycket inom sig i vanliga fall, och då undrar jag hur mycket mer kommer han att hålla inom sig när kommer därifrån? 

Är jag dum? Ja till hundra procent är jag det! Kommer jag att visa honom att jag har ångest över detta? Nej! Jag kommer puffa honom, uppmuntra och ge en "high five" när han ska i väg. Jag ska krama han, förmodligen alldeles för hört, när vi ska lämna av honom. Han ska ha super roligt! 

Men efter det kommer jag att gråta, med säkerhet! Får panik och fruktansvärd ångest över att lämna honom till några som inte "känner" honom. 

Men, nej det kan jag inte det heller. Jag har två andra barn som jag måste visa att han klara detta. För att en dag puffa och stötta dem i en liknande situation. Jag måste vara en förebild! 

Om jag känner ångest nu när jag packar väskan, hur kommer det att kännas om några dagar? 

Säg inte till mig att allt kommer att gå bra, för det kommer detta att göra! Tala inte om för mig att han kommer ha super kul, för det kommer han. Sög ingenting! Jag vet att det är jag som måste tänka positivt! 

Men jag har en känsla.... Vilken känsla berättar jag om det händer! 

Nu ska jag packa väskan och fortsätta le och vara glad för hans skull!

Kram i sommar värmen

Lisa
#1 - - En Vän:

ETT LITET MEDDELANDE FÖR ATT BELYSA MOBBNING OCH STÖTTA DE UTSATTA!

Våren 2011 sade en 61-årig kvinna upp sig från sitt jobb på www.prevent.se där hon arbetat i hela sitt liv för att Jessica Nilsson Frisk, en tjej född 1981 som ändå bara arbetade där i några år, tillsammans med sina kollegor hade hjälpt en utomstående, dömd kriminell narkoman att förtala och mobba kvinnans jämnårige son där på en oerhörd nivå bakom ryggen på henne under flera års tid. Bägge hade varit jättesnälla mot henne själva. Sonen hade precis önskat henne en god jul när allt uppdagades. När detta framkom, ljög Jessica även och påstod sig ha blivit hotad av sonen. Den nya VD:n sen endast två år- Maria Schönefeld - och även Jessicas egen chef Mats Quist, hjälpte gruppen sprida förtalet ytterligare när det hela slutligen framkom. De ljög sen ända till slutet när facket kom in för att hjälpa kvinnan. VD:n försökte till och med lägga hela skulden på sonen för att ingen skulle få veta sanningen om mobbningen.

Den äldre kvinnan mådde så fruktansvärt av detta att hon först blev sjukskriven och sen sade upp sig. Hon hade då arbetat där i 41 års tid - ända sen hon var 19 år gammal, varit anställd längst av alla och hade bara fyra år kvar tills pensionen. Sonen var lätt förståndshandikappad, hade blivit mobbad hela sitt liv och mådde redan väldigt dåligt, det visste alla. Moderns jobb var det enda ställe där han inte hade upplevt att folk varit elaka mot honom och alltid hade känt sig trygg. Han hade hälsat på där ända sen han var liten.

Jessica själv stod helt utanför hela tiden. Var inte ens med på ett möte. Hon bad inte ens om ursäkt när kvinnan berättade hur fruktansvärt hon mått av hennes förtal och att det var det absolut värsta hon varit med om i hela sitt liv.

Den då 50-årige narkomanen, som tidigare arbetat där som vaktmästare och som andra anställda visste brukade droger även på arbetstid, vägrade den nya VD:n veta något om med motiveringen att hon varken träffat honom eller ens visste vem han var. Han fortsatte därför besöka jobbet drogpåverkad även långt efter att kvinnan sagt upp sig och var lika välkommen fortfarande. Han är dömd och finns med i Lexbase.se. Prevent jobbar just för att skapa en bättre arbetsmiljö, få ned olycksfall och motverka mobbning. Nu drivs det av en ledning som hjälper utomstående kriminella narkomaner att förtala de anställdas barn

Till alla er som tar avstånd från mobbning och maktmissbruk mot de redan svaga och utsatta: Sprid detta vidare! Tack för ordet!