Det var en gång...

Publicerat i: Om mig
En liten flicka som hade hon behövde. Hon hade en familj som älskade henne och hon älskade dem. Hon hade en familj som alltid ställde upp för henne och hjälpte henne när hon behövde det. Ja hon hade allt så inget kunde gå fel. Hon hade vänner, många vänner. Hon hade en mamma som hon kunde prata med. Hon hade verkligen allt. 

En dag i skolan hände något hon inte hade väntat sig. Hennes bästa kompis började vända henne ryggen och allt blev ett helvete för henne. Hon fick anorexia, självskador, tappade sitt självförtroende 8och självkänsla. 

Trots att hon hade allt hon behövde vågade hon aldrig säga något om det som hände. Hon var rädd...,rädd att göra andra ledsna och sårade, någon var hennes föräldrar. Hon älskade sin mamma och pappa och sina syskon så mycket så hon vågade inte. 

Det var en gång en flicka som hette Lisa, och hon var jag. 

Ja detta är jag, 17 år sedan, men i dag mår jag bra, är lycklig och jag har fortfarande ha allt jag behöver när det gäller kärlek, lycka, familj, trygghet och jag älskar livet. 

Trots att livet känns fruktansvärt jobbigt så kommer det en dag i livet då allt vänder. Varför är alltid backspegeln mindre än framrutan? För det är precis så du ska se på ditt liv. Blicka framåt och vänd dig inte om för att älta det förflutna. 

Kram på er alla ❤️
En liten flicka som hade hon behövde. Hon hade en familj som älskade henne och hon älskade dem. Hon hade en familj som alltid ställde upp för henne och hjälpte henne när hon behövde det. Ja hon hade allt så inget kunde gå fel. Hon hade vänner, många vänner. Hon hade en mamma som hon kunde prata med. Hon hade verkligen allt. 

En dag i skolan hände något hon inte hade väntat sig. Hennes bästa kompis började vända henne ryggen och allt blev ett helvete för henne. Hon fick anorexia, självskador, tappade sitt självförtroende 8och självkänsla. 

Trots att hon hade allt hon behövde vågade hon aldrig säga något om det som hände. Hon var rädd...,rädd att göra andra ledsna och sårade, någon var hennes föräldrar. Hon älskade sin mamma och pappa och sina syskon så mycket så hon vågade inte. 

Det var en gång en flicka som hette Lisa, och hon var jag. 

Ja detta är jag, 17 år sedan, men i dag mår jag bra, är lycklig och jag har fortfarande ha allt jag behöver när det gäller kärlek, lycka, familj, trygghet och jag älskar livet. 

Trots att livet känns fruktansvärt jobbigt så kommer det en dag i livet då allt vänder. Varför är alltid backspegeln mindre än framrutan? För det är precis så du ska se på ditt liv. Blicka framåt och vänd dig inte om för att älta det förflutna. 

Kram på er alla ❤️
Hej alla fina! 

Efter en lång paus med både bloggandet och arbetet är jag tillbaka igen med ny energi. 

Var tvungen att ta denna paus då det sista i skolan med uppsatsen tog så mycket tid och energi att jag var tvungen att lägga allt annat åt sidan. Likaså mitt arbetet i kampen mot mobbning. 

Efter skolans slut och ett välförtjänt godkänt (enligt mig själv) i min C uppsats i psykologi hade jag ingen energi eller ork att börja igen. Återigen valde jag att vänta. Jag började att jobba och att återvända till vardagen tog tid. Att efter nästan fem års frånvaro från ett arbete (förutom sommarjobben) har det tagit tid att vänja sig igen att jobba fem dagar i veckan, ta hand om barn och alla deras aktiviteter plus allt annat. Från att vara van vid att jobba rotation som usk blev arbetstiderna annorlunda. Jag verkligen älskar att kunna komna hem varje dag vid tre och vara med barnen men att gå från lediga dagar mitt i veckan till jobba varje dag i veckan har tagit tid att vänja sig. 

Men nu är jag redo att starta igen och jag har redan nya kontakter och nya idéer. Hoppas att ni vill fortsätta följa med i mitt arbete i kampen mot mobbning. 

Kram 
Lisa
Hej alla fina! 

Efter en lång paus med både bloggandet och arbetet är jag tillbaka igen med ny energi. 

Var tvungen att ta denna paus då det sista i skolan med uppsatsen tog så mycket tid och energi att jag var tvungen att lägga allt annat åt sidan. Likaså mitt arbetet i kampen mot mobbning. 

Efter skolans slut och ett välförtjänt godkänt (enligt mig själv) i min C uppsats i psykologi hade jag ingen energi eller ork att börja igen. Återigen valde jag att vänta. Jag började att jobba och att återvända till vardagen tog tid. Att efter nästan fem års frånvaro från ett arbete (förutom sommarjobben) har det tagit tid att vänja sig igen att jobba fem dagar i veckan, ta hand om barn och alla deras aktiviteter plus allt annat. Från att vara van vid att jobba rotation som usk blev arbetstiderna annorlunda. Jag verkligen älskar att kunna komna hem varje dag vid tre och vara med barnen men att gå från lediga dagar mitt i veckan till jobba varje dag i veckan har tagit tid att vänja sig. 

Men nu är jag redo att starta igen och jag har redan nya kontakter och nya idéer. Hoppas att ni vill fortsätta följa med i mitt arbete i kampen mot mobbning. 

Kram 
Lisa
Visa fler inlägg