Jag har en son som stammar. Något han inte har kunnat rå på eller något han inte kan sluta med. För han är stamningen jobbig och han hatar den många gånger. Han har stött på många som har sagt till hon "jag förstår inte vad du säger" .... Alltså.... Säger man så? Som tur var stod jag jämte och kunde säga i från. 

Det finns några gånger om året där han kan få känna sig "normal" och det är när han träffar andra som stammar. Och dit är vi på väga nu. Till Vimmerby på stamningsläger där stamningen är det som är normalt och vi som inte stammar och de onormala. Detta lägret växer han med och se så mycket fram emot. 

Egentligen tycker jag inte om ordet normal och onormal men ni förstår nog vad jag menar. 

Ha en otroligt fin och härlig helg

Kram Lisa 


Visa fler inlägg