för ofta och under sommaren har tvivlens också gästat huvudet.

"Tänk om..."
- de tycker att jag är konstig?
- alla inte tycker om mig?
- det inte blir bra?
- allt blir fel?

Bara några exempel på vad för "tänk om" frågor som jag frågar mig själv. Inte konstigt att ångesten har varit på besök större delen av sommaren. Den upplevelsen jag hade i sent i våras drog mig tillbaka till högstadiet, jag kände mig utanför... Riktigt utanför... Därav min sjukskrivning av panikångesten som tog över mitt liv i början.

I dag ska jag till jobbet med nya och framför ally friska tag.

Egentligen skäms jag otroligt mycket över att jag var sjukskriven en hel sommar pga av något som jag i vanliga fall kan hantera, ångesten! Jag klandrade mig själv (igen) till en början, grät och ville inte prata med någon utan drog mig undan, ja fy vad jag skämdes. Men samtidigt arbetar jag i dag med att vi ska våga prata om våran egna psykiska ohälsa utan att skämmas och må dåligt över det. Där i mitt jobb vill att tabun kring den psykiska ohälsan tas bort och man kan bli accepterad för den man är. Så därför har jag valt nu att skriva om den och inte skämmas.

Jag kommer alltid, mer eller mindre, alltid leva med en ångest men en ångest som är hanterbar. Paniken kan vara där ibland men nu vet jag... Eller kanske inte riktigt jag... Utan min man ser tecknen på instabilitet och förändrat beteende i form av mycket gråt och orolighet. Jag hade inget hellre än velat ha bort ångesten, men den är här och det är bara för mig att gillra läget och leva med den.

Nu ska jag fortsätta att göra mig i ordning och ni som har varit på mina föreläsningar vet... Jag ska prata med hon i spegeln

Ha en fin dag
Kram Lisa