Ja då har vi kommit till höstens avsnitt när det gäller sammanfattningen av mitt 2016.
Från att gått in i väggen och haft panikångest så var jag livrädd för vad hösten skulle erbjuda och vart den skulle ta mig. Jag skulle börja jobba igen och det på heltid som jag inte hade gjort på över tio år. Men på ett sätt kände jag mig redo för det men samtidigt var jag skräck slagen.
Efter också en sommar där jag har fått ha min barn nära mig och där min mans värme och kärlek har betytt mer än något annat, men nu skulle allvaret börjar igen.
Den dagen då barnens skola skulle börja igen var hemsk för mig. Det skulle jag de dagarna innan jag skulle börja jobba vara helt själv här hemma, ingen husvagn att fly till eller någon som höll min hand när det var jobbigt.
Men jag gjorde det, jag tog mig över hindret som många gånger har stoppat mig men som jag har lärt mig att det är att hitta en annan väg att ta sig förbi hindret. Visst har den vägen för mig varit att "bit ihop" vilket inte heller har varit bra.
Jag glömde att berätta en sak till som hände under sommaren som jag bara måste ta upp. Givetvis så fanns det andra saker som livade upp stämningen under sommaren, bl.a att få möjlighet tillsammans med en hög med ungar tar kort till min hemsida http://mobbningnejtack.se/ som ni kan hitta här men några av bilderna är
Så jäkla roligt detta var och jag är så stolt och nöjd.
Hoppas att det kommer fler tillfällen att tar liknande bilder.
Jo så sommaren erbjöd många fina stunder också och även hösten.
Min store pojke började högstadiet som till en början var väldigt jobbigt men som till slut blev otroligt bra. Jag har många god erfarenheter varför man ska ha en öppen dialog och kommunikation mellan skolan och förälder för då blir det som bäst. Att låta sitt barn berätta hur barnet upplever det och vad de vill göra/förändra. Precis så var det för mig och mitt barn. Då han stammar så var det de första han ville att jag skulle göra och det var att se till att alla på skolan och klasskompisarna skulle få veta att han stammar och att jag på ett föräldramöte skulle tala om det för föräldrarna. Man kan inte ta för vana at alla ska veta vad en funktionsnedsättning är utan då får man vara den som informera om det helt enkelt och sedan dess har det inte varit någonting.
Hösten innebar en hel del andra roligheter och nya utmaningar och det var när KRAMpodden föddes och den berättelsen har jag skrivit om i ett separat inlägg som ni kan läsa här. http://mobbningnejtack.blogg.se/2016/december/krampoddens-fodelse-2.html
Även om hösten var mer positivt än jag hade kunnat hoppats på så har jag har jag varit mer beroende av min man mer är någonsin.
Kanske låter som att jag är som en fästning på honom, men nej inte så!
Jag är bara inte redo ännu att släppa taget och klara mig själv igen som jag gjorde innan min panikångest.
Döm mig inte förrän ni själva har varit där vilket jag aldrig önskar att någon ska befinna sig.
Min man har varit och är min räddning, jag har skrivit om min panikångest i ett tidigare inlägg som ni kan läsa här http://mobbningnejtack.blogg.se/2016/september/jag-orkar-inte-mer.html och då kanske ni kan förstå varför han är så viktig för mig. Jag har behövt bekräftelse på det jag gör, för rädslan för att jag inte gör tillräckligt.
Mitt kontrollbehov har blivit större och kraven på mig själv ökat vilket jag måste arbetar ännu hårdare på.
Att drabbas av en panikångest när man är mitt uppe i arbeten och har tre barn fick mig att känna mig urusel som mamma och kanske har det också blivit något som jag måste ta igen allt som jag inte orkade eller missade under den tiden som jag mådde dåligt.
Därför är min man viktig, för han är den ända som kan säga till mig på ett sätt som jag lyssna på och
när han säger att han älskar mig och att jag är fantastisk och stötta mig i mitt arbete så
är det bara det som betyder något och det vet han
Nä nu ska jag fokusera på 2017 och se vad den innehålla.
Ha en fortsatt skön jul och nyår. Var rädda om varandra och njut av lugnet.
Kram Lisa