Detta inlägg kanske kommer ses som att jag är fruktansvärt avundsjuk...om det nu är några som över huvudtaget läser min blogg. Och då kan jag säga lch vara ärlig, att JA jag är riktigt avundsjuk.

På vad? På vilka?

Jag har varit en liten företagare sedan hösten 2014, gjort två välgörenhetskonserter, föreläst med goda referenser, och nu gör en podd med underbara gäster som ska bli så trevligt att träffas.
Jag har tre barn, bor dock inte in någon vidare storstad utan på landet i de småländska skogarna. Jag har detta företaget vid sidan då det fattas en viktig sak för att man ska kunna bedriva ett företag på heltid... Pengar! Men trots de så jobbar jag mer än någon annan, jag lägger ner så otroligt mycket tid, kraft, energi och glädje i mitt arbete att jag blir ännu mer förbannad av att jag inte kan jobba med det mer än vad jag gör.

Om det är så att jag bor där jag bor, inte är tillräckligt seriös, inte jobbar hårt nog eller för att man helt enkelt inte vill? Så oavsett om jag försöker få andra att samarbeta med mig verkar det aldrig vara någon som fråga mig!

Jag är väldigt aktiv på de sociala medierna där jag följer många som har samma mål som jag att sprida kunskap och information kring den psykiska ohälsa. Många liksom jag föreläser och blogga.

Men hur kommer det sig att nästan de flesta av de jag följer har ett gott samarbete med varandra? Skriver om varandra? Bjuder till sin podd att medverka? Men inte jag!!!!

Ja jag är avundsjuk på som det går så mycket bättre för än mig trots att jag kämpar, sliter och arbetar hårt. Ett arbete som jag älskar och vill växa.
Jag vill också bli uppbjuden på olika tillställningar som handlar om psykisk ohälsa, jag vill också få bli omskriven av någon som verkligen tycker att jag gör ett bra jobb.

Är det någon mening att jag gör detta överhuvudtaget när deg finns andra som gör det bättre?

Punkt...

Lisa

Detta inlägg kanske kommer ses som att jag är fruktansvärt avundsjuk...om det nu är några som över huvudtaget läser min blogg. Och då kan jag säga lch vara ärlig, att JA jag är riktigt avundsjuk.

På vad? På vilka?

Jag har varit en liten företagare sedan hösten 2014, gjort två välgörenhetskonserter, föreläst med goda referenser, och nu gör en podd med underbara gäster som ska bli så trevligt att träffas.
Jag har tre barn, bor dock inte in någon vidare storstad utan på landet i de småländska skogarna. Jag har detta företaget vid sidan då det fattas en viktig sak för att man ska kunna bedriva ett företag på heltid... Pengar! Men trots de så jobbar jag mer än någon annan, jag lägger ner så otroligt mycket tid, kraft, energi och glädje i mitt arbete att jag blir ännu mer förbannad av att jag inte kan jobba med det mer än vad jag gör.

Om det är så att jag bor där jag bor, inte är tillräckligt seriös, inte jobbar hårt nog eller för att man helt enkelt inte vill? Så oavsett om jag försöker få andra att samarbeta med mig verkar det aldrig vara någon som fråga mig!

Jag är väldigt aktiv på de sociala medierna där jag följer många som har samma mål som jag att sprida kunskap och information kring den psykiska ohälsa. Många liksom jag föreläser och blogga.

Men hur kommer det sig att nästan de flesta av de jag följer har ett gott samarbete med varandra? Skriver om varandra? Bjuder till sin podd att medverka? Men inte jag!!!!

Ja jag är avundsjuk på som det går så mycket bättre för än mig trots att jag kämpar, sliter och arbetar hårt. Ett arbete som jag älskar och vill växa.
Jag vill också bli uppbjuden på olika tillställningar som handlar om psykisk ohälsa, jag vill också få bli omskriven av någon som verkligen tycker att jag gör ett bra jobb.

Är det någon mening att jag gör detta överhuvudtaget när deg finns andra som gör det bättre?

Punkt...

Lisa

Dagens samhälle där var och varannan unge går runt med en mobil är vardag. Att se barn som inte ens har åldern inne vara inne på olika sociala medier är inget konstigt det heller. Det är vardag!

Men något som absolut inte ska vara någon vardag är att dessa barn och ungar ska utsättas för näthat på nätet eller mobilen.
När jag själv föreläser om näthat brukar jag oftast fråga om hur många det är som har barn som egentligen är för unga men ändå ha Instagram, Facebook, ask.fm osv räcker de flesta upp handen. Men när jag fråga hur många av de som räckte upp handen läser användarvillkoren? Då är det ingen aom räcker upp handen. Är det så att vi vuxna inte tänker på att vår barn är ute i en värld där allt är möjligt? I en värld där ett inlagt kort försvinner ut i cyber rymden och stanna kvar där trots att man sedan tar bort kortet? Är det så?
Pratar vi med våra barn om hur man ska vara på nätet? Hur man skriver till varandra? Hur mycket pratas det om näthat i skolorna?

På instagram @krampodden har jag lagt upp den andra gästen som kommer att gästa oss under ett avsnitt i vår KRAMpodd och det är Lajks som finns både på instagram, Facebook och deras egen hemsida.


Välkomna in till vårt konto och läs mer om vår podd och våra gäster.

Kram Lisa

Även om jag älskar detta med att planera och arbeta fram sina problem så är dett nog det roligaste...att få börja presentera sitt arbetet.

När jag drömde om att starta en podd för lite mer än ett år sedan var jag väldigt klar med hur den skulle "se ut" att det skulle bjudas in gäster som skulle prata om erfarenheten kring det ämnet som ska stå i fokus under det avsnittet.

Många gäster var självklara då jag följer alla på Instagram men nägot som var en större självklarhet va att ha någon som pratade om ångest på ett så bra förklarat sätt så andra kan försöka förstå hur det är att leva med ångest precis som jag gör.

Till slut hittade jag en, och här kommer min presentation av han

"Den gäst som får första presentationen är @angestskolan.se där vi ska få möta Eric som själv har en erfarenhet kring ångest. Att förklara för andra i sin omgivning hur en ångest känns är svårt vet även jag som har en erfarenhet själv kring att leva med en ångest.

Eric heter egentligen något annat men pga av sin egna sociala fobi och sin stamning butte han namn till sitt andranamn så var lättare att säga utan att stamma lika mycket. Pga. sin stamning växts den sociala fobin och rädslan av vad handla skulle tycka om honom. I dag föreläser han om sina erfarenheter och och driver Ångestskolan. Eric finns både på Facebook och Instagram och på nätet under just Ångestskolan. Så in och kolla upp Eric och hans fantastiska jobb och maila era frågor om ni vill ställa några till Eric!

Varmt välkommen Eric till våran KRAMpodd ❤️"

Kram Lisa

Visa fler inlägg