Jag har länge gått och funderat på det och tänkt på hur jag ska skriva och formulera det. Då jag stiger upp tidigt för att hinna jobba med mitt företag är det då jag blogga och i dag tänkte jag skriva om detta som jag både är arg och irriterad på.

När jag öppnade Facebook tidigare såg jag en vän som själv bedriver ett arbete mot mobbning som heter Make a Change som skrev om exakt det jag har tänkt.

Jag har under många är kämpat och stridit i skolans värld för mina barn och tänker alltid att göra.
Jag har en egen erfarenhet kring mobbning och den psykiska ohälsan. Jag har den erfarenhet av mobbning när det kommer till att vara barn till ett utsatt barn. Har det blivit bättre sedan jag blev mobbad och nu?
Egentligen inte, skulle jag säga men jo visst finns det saker som har blivit bättre som te.x ökad kunskap men räcker det? Absolut nej! Det lilla som skolan har blivit bättre på under dessa 20 åren sedan jag gick i skolan är inget man skryter om! Fortfarande är det bristande kunskap och information kring mobbning, dess konsekvenser och den psykiska ohälsan.
Men ska vi bara skylla på skolan? Att det är endast skolans fel att ungdomar mår så dåligt i dag?
Nope!

Det skrivs om lärarnas extremt hårda och jobbiga situation, att allt fler väljer att sluta pga att de inte orkar längre. Det skrivs otroligt mycket om ungdomarnas psykiska ohälsa och vissa jobbar stenhårt för att försöka minska den genom att prata om det, belysa ämnet och sätta in tidiga insatser.
Men...

Fortfarande går runt 60.000 barn till skolan och bli mobbade. Den psykiska ohälsa ökar istället för att minska. Barn blir utsatt för sexuella trakasserier, psykvården är under all kritik, budgeten är för stram för att ta hjälp utifrån osv. Föräldrarna och familjelivet går runt i ett utan att man stanna upp och fråga sig själv "Mår jag bra av detta?" Hur mycket tid lägger du egebtligen på ditt barn? Hinner du med allt?

Så vad ska vi göra? Jo det kallas för

TILLSAMMANS!

Jag kan inte själv ställa mig och skrika att nu får det vara nog, ingen skulle höra mig. Men om ALLA skulle ställa sig och skrika tillsammans skulle det höras gör nu är det dags att något händer.
Vi måste sluta och skylla på varandra! Man kan inte rycka på axlarna och tänka att det gör någon annan.

Vi är många som jobba med att hjälpa barn och ungdomar. Det finns organisationer, ideella föreningar, företag, privat personer aom föreläser så hur svårt ska det vara?
Vi måste se till att ALL skolpersonal+eleverna+föräldrarna blir utbildade och få information kring mobbning och psykiska ohälsa. Vi måste ha ett bättre samarbete mellan oss som arbetar med dessa två högaktuella ämnena! Vi som vet och ha kunskapen måste hjälpa föräldrarna som inte ha den kunskapen så de kan hjälpa sitt barn om de mår dåligt. Vi måste tillsammans visa oss synliga för våra barn och ungdomar så de vet att de kan känna sig trygga!

Så vem är med mig? Jag är redo att satsa hårt, är du? Ska alla och då menar jag alla i skolans värld, andra organisationer sluta vara egoistiska och ta hjälp av varandra? Jag har gått i en skola som påstår sig kunna allt, men ingen skola kan allt!

Detta är ett svårt ämne att skriva om då man inte vill bli missuppfattad utan bara visa och få alla att förstår hur viktigt det är att det händer något nu, eller hur? Vi kan inte stå och se på när våra barn mår dåligt och då veta att inga insatser kan ges. Vad är alla kuratorer på skolorna? Är det rimligt ens att en kurator ska ansvarar för tre skolan med kanske runt 400 elever? Är det ok att landstingen och kommunerna är så dåliga på att sammarbeta med varandra?

Någon som vill veta mer hur jag tänker eller hjälpa mig att visa att TILLSAMMANS ÄR VI STARKA hör av er till min mailadress [email protected]

Ha en fin dag
Kram