Hej och hoppas att ni har haft en trevlig helg.
Själv har helgen gått i lugnets tecken, och så skönt. Bilder från helgen kommer längre ner i inlägget men först så tänker jag berätta om en av de nyheterna som jag har tänkt utveckla.
Jag hade nämligen tänkt att ta in gästbloggare hit till denna blogg. Så vill man skriva av sig, har något man vill dela med sig till andra, eller vad som helst så får ni gärna skriva ert inlägg till min mail mobbningnejtack@gmail.com
 
Om ni önskar, skicka gärna med en bild och skriv om ni vill att jag posta det anonymt.
 
VÄLKOMNA!
 
Så nu till helgen...
 
 
Min helg har tillbringats här, i soffan och det har varit så skönt.
Men vi har gjort lite nytta också
 Som att äta våfflor och...
 bakat massor av bullar, hallonmuffins och grova kringlor.
 
 
...det är min titel på mon bok jag skriver. En bok som handlar om mig, om mitt liv och om vem jag en gång var och vem jag är i dag.
 
Orden Jag hatar dig kan man tror beskriver min ångest, eller det liv jag har fått gå igenom. Från det att jag var 14 år och fick anorexia, 15 år när jag önskade inget hellre än att dö, bara dö för mitt liv var inte värt att leva. Att som 15 åring hade mist hoppet, tryggheten, tilliten och tron på mig själv, jag hade tappat bort mig själv och hade grävt en så djup grop av dåligt självförtroende att jag klarade inte av det själv längre. 16 år och jag gjorde saker som jag håller för mig själv, 17 år träffade min man och började äntligen hitta tillbaka men än skulle det ta många år innan jag var ok.
22 blev mamma för första gången, 23 år gick in i väggen och fattade inte varför och hur kunde jag det "jag är ju så ung och ska vara en glad småbarnsmamma"
25 år fick mitt andra barn och fattade fortfarande inte varför tankarna snurra och jag gråter.
Jag gråter, jag ler, jag skrattar och jag gråter. Här börjar mina sömnlösa nätter bli mer och mer påtagliga och jag lägger på mig ännu mera skam och skuld kring varför jag inte duger.
28 får mitt tredje barn och vid 29 års ålder orkar inte ryggen längre och har nu utvecklas till en kronisk ryggskada från den tiden då jag som 15 åring blev misshandlad men också ett diskbråck.
3 barn och totalt handikappad!
Skuld, skuld, skuld
 
Sjukskriven i 1 ½år så vid 31 års ålder började jag studera på universitetet och som 32 åring blev nästan blind pga en överbelastning på mitt enda seende öga för allt läsande och jag fick inte kör bil längre.
Skam, skam, skam
 
Jag pluggade 1½ år psykologi och förstod mer och mer varför jag hade mått dåligt och varför jag har dessa tankarna, sömnlösa nätter, gråten och skammen och skulden jag hade känt.
Jag levde med en ångest!
 
Nu var det mycket och jag fick börja lära känna mig själv på nytt. Jag blev tvungen att bekanta mig med ångesten och bearbeta mig själv utifrån ett annat perspektiv men samtidigt som det var jobbigt så kände jag en lättnad.
Om varför jag är jag!
 
Jag startade företaget och började föreläsa om min erfarenhet och min väg till där jag är i dag, men fortfarande hade jag en bit kvar till att må bra.
Nu var jag 34 och börja se ljuset, jag har tagit i examen i Beteendevetare/Personalvetare, har jobb, barnen mår bra eller?
Ja det är ju det också...slitet med mina barns välmående och deras psykiska välbefinnande.
Men det tar jag i nästa inlägg.
 
Som om man trodde att detta var nog och att det räckte nu så small det till när jag var 35. jag fick en panikångestattack och gick in i den berömda väggen en gång till. När ska det ta slut?
Ännu en gång fick min man hjälpa mig och stötta mig
 
Nu är jag här, snart 36 år och ännu en gång fått lära känna mig själv. Hur mycket jag klara av, vad som ta och vad som ge mig energi. Nej, det är inte lätt, det är skittufft ibland.
Men jag är här, och jag kommer att stanna.
Och den där väggen...den låter jag vara.
 
Så vad kommer orden Jag hatar dig i från då?
Det får du isf läsa om i min bok
Kram Lisa
...det är min titel på mon bok jag skriver. En bok som handlar om mig, om mitt liv och om vem jag en gång var och vem jag är i dag.
 
Orden Jag hatar dig kan man tror beskriver min ångest, eller det liv jag har fått gå igenom. Från det att jag var 14 år och fick anorexia, 15 år när jag önskade inget hellre än att dö, bara dö för mitt liv var inte värt att leva. Att som 15 åring hade mist hoppet, tryggheten, tilliten och tron på mig själv, jag hade tappat bort mig själv och hade grävt en så djup grop av dåligt självförtroende att jag klarade inte av det själv längre. 16 år och jag gjorde saker som jag håller för mig själv, 17 år träffade min man och började äntligen hitta tillbaka men än skulle det ta många år innan jag var ok.
22 blev mamma för första gången, 23 år gick in i väggen och fattade inte varför och hur kunde jag det "jag är ju så ung och ska vara en glad småbarnsmamma"
25 år fick mitt andra barn och fattade fortfarande inte varför tankarna snurra och jag gråter.
Jag gråter, jag ler, jag skrattar och jag gråter. Här börjar mina sömnlösa nätter bli mer och mer påtagliga och jag lägger på mig ännu mera skam och skuld kring varför jag inte duger.
28 får mitt tredje barn och vid 29 års ålder orkar inte ryggen längre och har nu utvecklas till en kronisk ryggskada från den tiden då jag som 15 åring blev misshandlad men också ett diskbråck.
3 barn och totalt handikappad!
Skuld, skuld, skuld
 
Sjukskriven i 1 ½år så vid 31 års ålder började jag studera på universitetet och som 32 åring blev nästan blind pga en överbelastning på mitt enda seende öga för allt läsande och jag fick inte kör bil längre.
Skam, skam, skam
 
Jag pluggade 1½ år psykologi och förstod mer och mer varför jag hade mått dåligt och varför jag har dessa tankarna, sömnlösa nätter, gråten och skammen och skulden jag hade känt.
Jag levde med en ångest!
 
Nu var det mycket och jag fick börja lära känna mig själv på nytt. Jag blev tvungen att bekanta mig med ångesten och bearbeta mig själv utifrån ett annat perspektiv men samtidigt som det var jobbigt så kände jag en lättnad.
Om varför jag är jag!
 
Jag startade företaget och började föreläsa om min erfarenhet och min väg till där jag är i dag, men fortfarande hade jag en bit kvar till att må bra.
Nu var jag 34 och börja se ljuset, jag har tagit i examen i Beteendevetare/Personalvetare, har jobb, barnen mår bra eller?
Ja det är ju det också...slitet med mina barns välmående och deras psykiska välbefinnande.
Men det tar jag i nästa inlägg.
 
Som om man trodde att detta var nog och att det räckte nu så small det till när jag var 35. jag fick en panikångestattack och gick in i den berömda väggen en gång till. När ska det ta slut?
Ännu en gång fick min man hjälpa mig och stötta mig
 
Nu är jag här, snart 36 år och ännu en gång fått lära känna mig själv. Hur mycket jag klara av, vad som ta och vad som ge mig energi. Nej, det är inte lätt, det är skittufft ibland.
Men jag är här, och jag kommer att stanna.
Och den där väggen...den låter jag vara.
 
Så vad kommer orden Jag hatar dig i från då?
Det får du isf läsa om i min bok
Kram Lisa
Hej alla fina
 
Det var återigen ett tag sedan jag bloggade och jag har sådan skuldkänslor över det. Trots att jag egentligen vill blogga många gånger har jag varken orken eller energin eller så stor det helt still i huvudet. Eller så kommer det de dagar som jag har såååå mycket att skriva men då står något annat i vägen och jag hinner inte. Men jag ska försöka att sammanfatt lite vad som senast har hänt, och det är mycket.
 
 Mycket har gått i poddens tecken den senaste tiden. Har varit i Halmstad och i Stockholm för att spela in avsnitten till vår del två i @krampodden. All info finns på Instagram och Facebook där presentationen av alla gäster finns. Så hoppa in där och kika. Om ni nu inte har varken FB eller IG så hojtar till så skriver jag givetvis här också.
Jag älskar verkligen blommor så när jag tog en promenad när jag var i Stockholm gick jag förbi Hötorget och där bara myllrade det av blommor och då jag skulle vara S-holm i tre dagar tänkte jag givetvis att ett fång med rosor skulle följa med upp till rummet.
 
När jag är i väg så här själv utan familjen brukar jag passa på att rå om mig själv och vara lite extra egoistisk som att bl.a ta ett bad och dricka skumpa. Det kan jag givetvis göra även hemma också i vårt badkar men det känns liksom lite extra lyxigare att göra det på ett hotell. Jag la mig tidigt om kvällarna då jag vet att sömnen blir väldigt mycket lidande när jag är i väg så man får passa på att sova när man är trött.
 
 
Hela 6 avsnitt spelades in, dock två ställdes in dels pga sjukdom och strul med tåget. men skam den som ger sig, jag ger inte upp. Så ytterligare 4 avsnitt skall spelas in till del 2.
Samtidigt som jag älskar att vara borta och bo på hotell infinner det sig alltid en stor ångest när jag ska åka i väg. Även om min man är så otroligt stöttande och vill att jag ska göra detta känns det ändå lite så där, men desto skönare att komma hem.
Men jag känner ändå att detta är mitt liv, att kunna få åka i väg och jobba, kanske någon gång ta med mig något av barnen och mysa. Jag passade givetvis på att jobba en del på just redigeringen när jag väl var själv och hade tid över vilket var väldigt bra att få undan lite av det.
 
Förresten så kan man lyssna på våra avsnitt från Del 1
Antingen via min hemsida mobbningnejtack.se
Soundcloud, Podcast och ITunes där ni söker på KRAMpodden
 
Kram Lisa
 
Visa fler inlägg