Jag är beroende av mina barn och nästan funderat på om mina anledning till att jag skaffa mina tre barn var för att dämpa min ångest jag har och har haft. Men självklart så är barnen älskad och kommit till världen av många andra orsaker, för att vi helg enkelt ville ha barn och var redo. 

Men nu sitter jag är ensam och barnen är i väg på olika håll. R är i Stockholm hos sin faster tillsammans med sin farmor och farfar, W är hos mormor och morfar och N är och leker. Jätte kul för dem, men det är också nu som jag bli orolig och nervös. Vad ska jag göra nu? Tankarna kommer som ett brev på posten, gårdagens jobbiga tankar fortsätter i dag och tårarna som rann i går gör att längtan efter mina barn är större än något annat. 

Så ja, mitt beroende är mina barn, ångesten görs inte påmind när jag har dem runt omkring mig. Då mår jag som bäst ❤️

Ha en bra lördag 

Kram / Lisa