Denna bild säger rätt mycket tycker jag
Jag sitter i styrelsen för jag vill hjälpa till att påverka och sprida denna information vilket jag gör mycket redan genom mitt arbete mot mobbning.
Jag har börjat vänja mig vid dessa resorna nu med övernattning och ensamheten. Jag tar mig igenom de helgerna lättare nu. Nästa gång ska lin son få följa med på ett möte för att träffa andra vuxna som stammar något som är viktigt för barn som stammar, att träffa andra som stammar.
Detta mötet blev jag vald på ytterligare ett år och tänker denna gången arbetar mer ut mot skolorna. Många vet för dåligt om stamning, likaså pedagoger!
Det är också viktigt för mig att sitta i styrelsen för där kan jag träffa vuxna som stammar och se själv att de mår bra, har familj, jobb och antingen har de en teknik de an änders sig utav för att stamma mindre eller har de inget alls och ändå är de som vilka underbara personer som helst. Men vissa saker är tunga som när två logopeder pratade om sitt projekt hur man skulle kunna få ett bättre samverkan med logop och elever som stammar. Det var som om de träffade precis och tryckte på den rätta punkten för helst plötsligt svämmade känslorna över och jag fick gå i från. Det var jätte jobbigt att vara tvungen att gå ut, jag fick ingen hejd på gråten utan det bara fortsatte. Jag förstår att jag har väldigt mycket känslor som ligger inom mig när det kommer till min pojke och stamningen. Och efteråt kändes det skönt, jobbigt men skönt.
Nu hem och sova sedan fortsätter en fullspäckad vecka med möte med Lajks, en som kanske ska göra min hemsida mm.
Kram Lisa