Wow vilken dag jag har haft. Jag har varit på en hel dags kurs med Bris med ämne "Ungar vardag på internet" och fått lära mig mycket nytt men samtidigt fått många utav mina tidiga antagande bekräftade. Jag tänker lite att detta inlägg kommer att vara en lite fortsättning på gårdagens inlägg då jag skrev om nätmobbning då vi pratade om just användning av dator. 

VI VUXNA ÄR VIKTIGA...ja egentligen hade jag inte behövt skriva mer för så är det. Vuxna vet väldigt lite om vad barnen gör på nätet, dels för att de inte har kunskapen själv om användandet och sedan också att de tror inte att något händer. 
Vi är våra barns förebilder men vi visat det inte. Ett exempel är när du tjatar på ditt barn att de inte ska sitta vid datorn för länge, sedan visar det att du själv sitter med mobilen när ni sitter tillsammans i soffan. Eller? Svaret från Bris hade på detta var att barnen saknar sina föräldrars närvaron.

Viste ni att 38% addar sin mamma som vän på Fb och 25% addar sin pappa men däremot addar barnen 43% någon annan vuxen som vän. Varför? Fundera på det!

Vi fick se en otroligt bra film, som berättade att om Facebook var ett land så hade den varit den tredje största i världen. Otroligt va?

Nästan alla unga använder internet varje dag. Är det risker eller möjligheter med det? Vilka isåfall? Jag har svaret, men har du?

90%av alla unga mellan 13-16år äger en egen smartphone och det går lägre ner i åldrarna. 19% av de har någon gång upplevt något obehagligt på nätet. 

Frågar ni era barn "Hur har det varit i skolan i dag?" Varför inte fråga "hur har det varit på nätet idag?" Vad tycker ni?

Vad kan vi vuxna göra för våra barn?
30.000 barn/unga ringer varje år till Bris för att få en vuxens stöd för vi vuxna måste ge våra barn just stöd. 
* ta sig tid att prata med ditt barn! Har du inte tid säg det till barnet, säg att ni kan prata då och då men håll det ni lovar. 
* ställ öppna frågor som hur! när! varför. Frågor som de måste svara på utan att bara säga JA eller NEJ! Så barne kan få sätta ord på sina känslor och tankar. 
* va en del i barnets process. 
* bekräfta deras känslor om inte minst deras Ilska. 
* våga finnas och våga fråga. Varför nöja sig med ordet BRA när du fråga hur det är? Vi vuxna nöjer oss ofta med det svaret. Våga stå kvar och LYSSNA på barnet. Jobbigt, tufft men ett måste! 

FÖRMEDLA VÄRME - KÄRLEK - RESPEKT

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helat men lite spara jag till mina föreläsningar 😉
Svara gärna på de frågor jag har ställt i inlägget, fundera på dem. Detta har jag fått med i från Bris, de är verkliga siffror, barnen som Bris har pratat med har sagt detta. Det är inget påhitt eller antagande utan ren sanning.

Kram