I dag gick nog många barn till skolan med funderingar och tankar kring vad som hände i fredags i Paris. Många av dessa barn kanske vet vad som hände, men inte varför? Många av dessa barn har säkert både Instagram och Facebook där de har sett en massa inlägg från det som hände i Paris, profilbilder som ändrats, haschtaggar som #prayforparis osv.
Hur pratar man med ett barn efter en sådan här händelse? Och hur viktigt är det egentligen?
I går satte jag mig ner och pratade för mina barn, för jag ville inte att de skulle gå omkring och fundera utan att inte veta och sedan kanske tolka det på ett annat sätt än det verkligen är. Jag ville att mina barn ska få möjlighet att uttrycka sina egna tankar och känslor kring det som hände, får fråga varför? För barn ta in allt som vi vuxna både säger och gör, det tar in det de ser på TV, det som sägs över matbordet, det som sägs i nyheterna, jag allt!
Jag tog fram Aftonbladet och läste och visade en del av bilderna och vi satt länge och diskuterade och de fick fråga, kunde jag inte svara så försökte jag leta upp det på nätet eller så fick jag helt enkelt säga att jag inte vet. För alla frågor kan man inte ha svar på, även om man kan ta reda på det (tack o lov för Google) om man då är noga med källkritiken. Vem har skrivet och vart kommer det i från? Är det spekulationer eller fakta? Men bara att du har gjort så gott du har kunnat att ta fram fakta så bryr sig inte barnet om hur. Bara barnet får denna möjlighet att uttrycka sina tankar och sin oro.
Här kommer lite råd kring hur du prata med ett barn
* Sätt dig i lugn och se till att du har tid att både lyssna och svara på frågor.
* Kolla gärna upp innan fakta kring det ni ska prata om, och titta ut bilderna innan.
* Ställ frågor som "Hur känner du dig för det som har hänt?" och "Vad tror du hände?" och liknande frågor då detta kan få barnet delaktig i diskussionen samtidigt som du får veta redan innan vad de vet.
* Vissa barn vill kanske inte prata just då när du vill, fråga då om barnet vill att ni ska prata om det senare? Även om barnet då också säger nej, så tvinga inte dem men prata gärna då lite öppet om det te.x kring matbordet på ett naturligt sätt. Så det ändå kommer upp till ytan, då kanske barnet börja ställa sina frågor eller så tycker barnet att det räckte.
Barn är olika och barn pratar olika mycket och fundera olika mycket. Tvinga aldrig dem till att prata, berätta bara om för dem att du finns där hela tiden och ställer alltid upp att prata när barnet är redo.
I dag kl. 11.00 tänker jag att hålla en tyst minut för det som hände i Paris gör ni det också.
