Jag har alltid velat skriva en självbiografi om min tid som utsatt, tiden efter och tiden nu som vuxen, men jag har inte vågat att börja på den boken. Den sitter i huvudet, hela historien och hela upplägget den ska bara skrivas ner på papper, men jag är rädd. Kommer de som utsatte mig för mobbning läsa boken för att sedan komma till mig och säga "att så var det ju inte" eller "du ljuger"? Jag är medveten att den som utsätter inte alltid vet konsekvenserna efter mobbning eller kanske inte ens är medveten om att det var fel och då kanske i mitt ses som en stor fet lögn.
Jag är också rädd för att göra mina nära och kära ledsna för jag kommer att skriva om dem också.
Men jag har bestämt mig nu att iaf skriva ner den och sedan får jag se om min rädsla har övervunnits när den boken är färdig. Men sedan kommer nästa fråga, skulle någon läsa den?
En annan sak jag har drömt om är att skriva böcker riktade till barn fr. 9-10 och här har jag kommit på en super bra idé (tycker jag iaf) som jag tänker också testa. Så än så länge är pappret tomt men förhoppningsvis fylls den på mer och mer för varje vecka.
