I dag kom dagen, dagen då barnen och många andra börjar skolan. I dag skickar jag en som börja 1:an och en som börjar 4:an, sen skickar jag en pojke till 7:an. Detta kändes så stort, så häftigt, så underbart men så känslosamt.

Det har varit en sommar med många känslor och tankar, både positiva men också mycket jobbiga. Tankarna som "tänk om..." Kommer upp flera gånger. Jag vet att jag bär med mig otroligt jobbiga och tunga minnen från högstadiet, minnen som jag måste hålla gör mig själv och inte föra över det till min pojke.

Nu gäller det att känna av honom, prata och tyda tecknen på att inte mår bra men jag tror att det kommer att bli bra. Jag är hoppfull och positiv och det är just det som jag ska föra över till honom.

I lördags var jag med i en liten artikel i Expressen så de skriver om skolstart+mobbning där jag som förälder till ett utsatt barn fick vara med

Nu tar vi en ny termin där vi hjälper våra barn att känna sig trygga och må bra både i och utanför skolan. Vi kan inte sluta att bry oss bara för barnen är i en viss ålder för barnen behöver oss hela livet.

Nu kör vi i kampen mot mobbningen och se till att prata med våra barn, ta er tid för att umgås med ert barn, visa att ni se hela barnet och inte bara tårarna eller ilskan - ta reda på varför!

Ha en bra dag
Kram Lisa