God morgon!
Nu äntligen kAn jag skriva inlägget som jag har pratat om sedan i onsdags. Min mobil är helknas och kan därför inte komma in och skriva från mobil som jag oftast gör och denna gången får jag inte över korgen från mobil till IPad så det blir ett inlägg utan bilder tyvärr.
I onsdags hade jag en heldag inne i stan med massa olika möten om olika projekt som jag har. Jag tänker inte avslöja alla vad det handlar om men jag ja ge er en hint. Först träffade jag författaren Jennifer Andersson som har skrivit en egen utgiven barnbok som handlar om utanförskap. Har nu löst den boken och den är så bra, skildra henne själv som Hilma, köp den och läs för era barn.
Ingen hemlighet är det att jag har velat skriva barnböcker men har svårt att veta hur man ska börja osv. Så jag tog kontakt med Jennifer och frågade om vi skulle slå våra två kloka huvuden ihop och göra det tillsammans vilket jag fick ja på. Detta är ett projekt som kommer att ta sin tid och det låter vi det göra också, men nu ska jag inte avslöja vad böckerna kommer att handla om, men ni kan kanske gissa. Spännande ska det blir iaf, och vi kom långt på vårt möte och ska ses igen om några veckor.
Efter mötet med Jennifer gick jag till Region Kronoberg för att prata med Åke och mörten som har hand om de arbetet och föreläsningar runt om i skolan ang. Ungdomar och nätet och rent allmänt hur man ska vara mot varandra. Vi pratade om det famns något jag med min kunskap och erfarenhet kunde hjälpa till med och det fanns det. Så nu ska jag skriva ner vad jag erbjuder och kan som en liten meritlista.
Sedan var jag tvungen att få i mig lite mat, så hungrig jag var.
När magen var mätt o h belåten hade jag ett möte som inte ingick i mitt arbete så det berättar jag vid ett annat tillfälle och om det blir aktuellt. När jag kom ut från de mötet såg jag att både skolan hade ring, W fröken och Christina och genast fick jag en klump i magen "Vad hade nu hänt?" Jo då christ,Ian hade hämtat W och var på väga in till akuten då han hade ramlat när han spelade innebandy och slagit i knät i en asfalts kant och hade super ont. Så typiskt att det skulle hända min lille pojke.
Men även om han hade ont så var han i trygga händer med sin pappa så jag åkte på dagens sista möte som var på Smålandsidrotten för att träffa min kontakt person där, Jonas, för att prata arbeten. För även inom idrotten behöver barnen/ungdomarna, tränarna och föräldrarna veta hur man ska vara mot varandra och hur man stötta och coacha barnen rätt utan att kränka någon. Därför så har jag även ett arbete inom idrotten.
Efter att det mötet var slut mötte jag upp William och Christian som hade varit hos doktorn och de valde att avvakta då han hade blivit bättre och kunde nu stödja på benet utan problem, skönt!
Trött som tusan var jag efter en hel dag men så lycklig och glad att kunna knyta an dessa kontakterna så nu hoppas jag bara att mitt arbete kan utvecklas och spridas ännu mer.
Ha en bra dag
Kram Lisa